Arkiv för januari 2010

iPad – en akromegalisk iPhone iPod Touch

Igår klockan 19:00 trädde de Apple-frälstas husgud Steve Jobs fram på scenen på Yerba Buena Center for the Arts i San Francisco. Maken till kund- och mediemobilisering är svår att finna. Folk runt om i världen samlades på nätet och AFK för att, likt de gör när guldvinnande hockeylag hemvänder, fira och lyssna till Jobs Bok, andra kapitlet – det om iPad.
     Jag var inte sämre, även om jag inte är Apple-religiös; jag och Johan Jenefeldt livebloggade på Newsbrook Live.

Månader av spekulationer visade sig vara huvudet på spiken. Kanske för att Apple lyssnat på användarnas behov, kanske för att Apple blivit sämre på att hemlighålla sina lanseringar – kanske för att Apple börjar brista i fantasi. Det blev en akromegalisk iPhone iPod Touch med stor skärm (9,7″ 1024×768) med alla fördelar det innebär. Med stor skärm blir framförallt webben betydligt mer åtkomlig – utan detta konstanta, förhatliga zoomande och ”nypande”. Men självklart blir i princip samtliga användningsområden betydligt bättre med en större yta att visa mer innehåll på.

iPad ska även kunna visa PowerPoint-slides. Och köper man till en VGA-adapter verkar det som att man kan visa dem på projektor. Perfekt för människor som vill resa lätt med budskapen på fickan.

Det finns dock ingen telefon inbyggd i iPad, vilket betyder att man kommer se en hel del folk springa omkring med ”storebror och lillasyster” framöver. Kamera saknas också, vilket kan vara trist för Skype-videotelefonörer men också när Augmented Reality-applikationerna snart blir bättre.

Det blev heller inte den räddning som många medieföretag längtat efter. De får fortfarande, till relativt stora kostnader, tillverka sina egna applikationer, fast nu blir det såklart mycket läckrare och överskådligare att konsumera deras innehåll. Men jag hade nog hellre önskat ett uniformt gränssnitt/funktionalitet för min mediekonsumtion än drösvis med olika funkiga gränssnittsidéer à la ljudplugins till musikprogramvaror.

I mars släpps iPad i dess hemland. Vi svenskar får vänta till i sommar, och kanske ännu längre än så, om vi inte vill ovillkorligt äkta en mobiloperatör.

Jag ska skaffa en iPad, av ett enda skäl – behagligare soff- och res-surf.

Vattenhål för SAAB-anställda

Den svenska nyhetstjänsten Newsbrook samlar världens nyheter och sammanställer dessa i ett antal tusen ämnestidningar. En av dessa, den om SAAB, har gått och blivit ett vattenhål för många SAAB-anställda. Utav de 6441 besöken på Newsbrooks SAAB-tidning har 46% kommit från General Motors datorer, med största sannolikhet SAAB-anställda som med hjälp av Newsbrook håller sig ajour kring alla turer kring SAAB, budgivningar m.m. Detta i en kontext då SAAB kritiserats för att själva informera personalen dåligt kring vad som händer.

Fakta: Newsbrook.se är en forskningsversion av en framtida nyhetstjänst där du ska kunna bevaka vad som händer kring ett antal ämnen du är intresserad av, både som privatperson och yrkesmänniska. Newsbrooks definition av nyheter är färsk information från nyhetsmedier, myndigheter, organisationer, företag, bloggar m.m.

Några mediala kverulationer

För några dagar sedan gick anrika The New York Times ut med att de 2011 tänker införa ett slags mätarsystem som innebär att du varje vecka får de första silarna/artiklarna gratis, resten får du betala för. Traditionellt prenumerationstänk, och de är inte de första som inför det på nätet. Flera medier jobbar redan så, sällan utan större framgång. Men, The New York Times, med 17 miljoner läsare, är en av världens mest respekterade tidningar, så många mediehus betraktar och låter sig inspireras. Därför är diskussionen så viktig, den rör världen och inte The New York Times specifikt.

Joakim Jardenberg kommenterar saken och menar att The New York Times straffar ut de läsare som de borde vårda mest. Han har helt rätt. Med denna metod fortsätter medierna att ignorera möjligheterna med nätet, och fortsätta i gamla spår, för att med gamla metoder höja nät-örena till gammaldags kronor, och att bibehålla de stora omsättningarna.

Men precis som musikbranschen tvingats ritas om på grund av att distributionen förändrat ”grundlagarna” in i märgen, så kommer också medieindustrin att tvingas få sin karta omritad.

För att spela in en platta och distribuera den behövdes tidigare riskkapital och kompetens inom en rad områden, bortsett från musikalisk kreativitet. Musikstudior kostade mångmiljoner att bygga upp, och tillverkning och design av CD-skivor var kostsamt. Att ett bolag stod bakom som ekonomisk fundament var fullständigt nödvändigt, annars skulle vi inte haft några plattor att lyssna på. För att göra det lönt var det också nödvändigt att paketera en samling låtar till en CD, istället för att sälja dem styckvis.
     Men idag har varje musiker en hemmastudio av nästan samma kaliber som gamla Polar Studios, och artisten kan distribuera sin musik till slutkund nästan helt kostnadsfritt. Teknikutvecklingen och prisdemokratiseringen av produktionstekniska hjälpmedel har gjort att bra musik kan skapas och distribueras för hushållskassan. Därmed inte sagt att den säljer bättre för den sakens skull. Men tack vare ovanstående har maktförhållanden och fördelningsnycklar förändrats i grunden, och vi har inte sett slutet på den utvecklingen än.

Detsamma gäller tidningsbranschen. Det krävdes mångmiljoninvesteringar i tryckerier och teknisk DTP-utrustning för att producera en tidning. Det krävdes lastbilar och duktiga förhandlare för att få en plats i hyllorna. Tidningsföretagen var riskkapital och produktpaketerare åt journalistiken.

Man kan inte annat än förstå att både skivbolag och tidningsföretag kämpar med näbbar och klor för att bibehålla samma omsättningar som förr, även om det ser ut att vara omöjligt nu när de förlorar några av sina USP:ar och existensberättiganden. Det kan inte vara lätt att gå till styrelse, aktieägare och personal i ett hundra år gammalt företag, och förklara att vi på ganska lösa boliner måste ta det största risktagandet i företagets historia – annars finns vi inte kvar. Då blir det naturligt att ta den lättare, mer beprövade metoden – fast tyvärr på en marknad som kanske inte längre är kompatibel.

När skivbolagen går mer åt att konsulta ÅT en artist istället för att artisten, med mössan i handen, arbetar åt skivbolaget, kommer något liknande att ske inom tidningsbranschen? Blir fokuset större på enskilda journalisters begåvning, till nackdel för medietitlarna? Blir journalister i ännu högre grad sina egna varumärken, och tidningsföretagen står för allt runtikring, på uppdrag av journalisten och inte vice versa? Tidningsföretagen har ju bäddat för detta genom att profilera utvalda journalister på klassiskt amerikanskt sätt.

Samtidigt har nätets arkitektur gjort att trenden går åt att folk blir mer otrogna mot enskilda medietitlar, och konsumerar enskilda artiklar från en stor samling medietitlar. Tidningens sammanhållande och paketerande roll försvagas, och tekniska hjälpmedel (portaler, nyhetsaggregatorer, RSS-läsare, sökmotorer m.m.) sätter läsarna mer i förarsätet när det gäller urval. Varför är tidningarna inte bättre på att ge läsaren makt att styra över sin egna mediekonsumtion? Sitter traditionen för hårt fast i väggarna, så att kreativiteten förhindras blomma?

Tidningarnas räddning – ett platt äpple?

Samtidigt som The New York Times, med 17 miljoner läsare, går ut och berättar att de 2011 kommer begränsa gratisätandet av deras innehåll, går idag Wall Street Journal ut med en artikel där de hävdar att Apple-VD:n Steve Jobs ska förändra bok-, tidnings- och TV-branscherna på samma sätt som han gjort med musik. Och den mytomspunna läs-/surfplattan iPad är en viktig pusselbit – för konkret offentliggörande på onsdag nästa vecka.

Amazonläsplattan Kindle har redan berett väg för bokbiten, och bokförlagen har haft tid på sig att vänja sig vid tanken. Men frågan är hur en lamslagen tidningsbransch kommer att reagera. Visst letar de desperat efter lösningar som höjer nät-örena till kronor, men risken finns att det blir en lång, sur process på samma sätt som med skivbolagen. Många mediekoncerner vill väl hellre skapa medietitel- eller koncernspecifika åkpass och äga kunderna än att sitta i händerna på Apple och deras prismodeller.

Det blir spännande att se hur det blir, i alla fall kanske mina Apple-aktier får sig en push uppåt nästa onsdag då läsplattan antagligen offentliggörs.

>>> Följ de senaste skriverierna kring Apples läs-/surfplatta iPad på Newsbrook

Google Streetview till Varberg – nästan

För en stund sedan släpptes Google Streetview i Sverige. Nåja, om du bor i någon av de större städerna åtminstone. Men Google-bilen har ändå varit i Varberg (undertecknads hemort) och kört några få gator.

Gatuvy vid Västra Vallgatan i Varberg

>>> Följ de senaste skriverierna kring Google Street View på Newsbrook

Playing ahead from where clouds are born

Under mina år på LunarWorks (numera namnbytt till Wyatt) umgicks vi med tanken på att köpa Playahead, som ett sätt att komplettera annonserbjudandet, då LunarStorm var målgruppsmässigt betydligt svagare i Stockholmsområdet. De socialt härliga, och extremt teknisk begåvade killarna bakom Playahead var inte bara kaxiga på sajten utan även vid förhandlingsbordet, så affären föll på att de begärde alldeles för mycket pengar i förhållande på vilka ytterligare intäkts- och positioneringsmöjligheter vi såg. Istället hoppade Stenbecksbolaget MTG in och pyntade dyra 100 miljoner kronor för sajten.

Idag kan man i medierna läsa att Playahead i mars kommer att kasta in handduken för gott, efter ett par års rejäl trafikstagnation – något som i princip alla svenska ungdomscommunities drabbats av, LunarStorm inkluderat.
Anders Nilsson, operativ chef för MTG, spekulerar i att medlemmarna övergett Playahead för Facebook. Det är dock en sanning med stor modifikation. Playahead är en ungdomscommunity, och när medlemmarna blir tillräckligt gamla lämnar de förvisso för äldre nätaktiviteter, som exempelvis Facebook. Det hör till naturen. Vad dock Playahead och övriga ungdomscommunities drabbats av är att de inte lyckats fylla på underifrån. När stammisarna blivit för gamla, har de inte lyckats modernisera produkterbjudandet för att tillräckligt bra fånga de nyblivna ”fjortisarna” – för att påbörja en ny generationsrunda.

Istället har de yngre lockats av öppnare (spridbart innehåll som inte kräver inloggning) och mer renodlade tjänster och interaktiviteten kring dessa, och den stora vinnaren har blivit Wyatt-ägda fototjänsten Bilddagboken, med nästan 1,3 miljoner unika webbläsare per vecka. Det är där Sveriges ungdomar huvudsakligen finns idag, både tidigare PA-medlemmar och Lunare.

Det är dock trist att många ungdomscommunities stadiga trafikminskning nu når de nedre trösklar som gör att de inte kan verka längre. Men det är kanske naturens lag när det gäller communities – har man inte grundarnas eller återstående personals ständiga fingret-på-pulsen kvar, eller kanske okunniga ägares klåfingriga nypor mot huden, då är det svårt att agera i rätt riktning med tillräcklig kraft.
    Det finns även fler bidragande orsaker, men det kommer jag orera kring och försöka utveckla närmare vid senare tillfälle.

Tack för tiden som en bra konkurrent Playahead. Det var härligt, även om ni irriterade oss med fulknep ibland. Credz till Jonas. ;)

>>> Följ de senaste skriverierna kring Playahead på Newsbrook

Kommer det säga klick?

Undersökningsföretaget Outsell publicerar den tredje årliga undersökningen kring hur 2787 amerikaner beter sig gällande sin nyhetskonsumtion. Outsell-analytikern Ken Doctor säger: ”A full 44 percent of visitors to Google News scan headlines without accessing newspapers’ individual sites.”Jag förmodar att uttalandet syftar på att 44% av besöken inte genererar något klick, och inte att Google News har en massa användare som aldrig klickat på en nyhet, vilket förefaller orimligt.

Kort och gott; en nyhetsaggregator är en informationsmäklartjänst som hjälper folk att hitta rätt sorts nyheter att läsa – ur en brusig djungel av hundratusentals källor. Vill du läsa nyheten får du klicka på rubriken, för att transporteras till mediets sajt, där artikeln finns att beskåda i sin helhet. En nyhetsaggregator driver alltså trafik till de traditionella mediernas sajter, så att deras mängd ögonpar ökar och de kan tjäna pengar på annonsintäkter m.m.

Men om då 44% av besöken inte genererar klick – ligger det då något i mediernas farhågor kring nyhetsaggregering? Nej, och detta av flera skäl.

  • Ett besök på en mediesajts förstasida genererar inte alltid ett klick.
     
  • De senaste 15 årens ekonomiska bantning av redaktionella resurser har gjort att mediernas produkter är fullt av ganska ytligt och icke-unikt innehåll. Rewrites och snabbt ihopslarvade alster utan djup och analys, gör att läsaren tänker sig för en extra gång innan denne belönar med ett klick. Mediekonsumenter är helt enkelt mer kräsna och medvetna idag.
     
  • Många nyhetsaggregatorer erbjuder en trist, klinisk miljö, som inte inspirerar till läsande. Typografi, form och paketering påminner mer om databasdumpar än tidningar. Effekten blir mekaniskt exkluderande istället för inspirerande inkluderande – till läsarens nackdel.
     
  • Många ”intelligenta” nyhetsaggregatorer, som försöker servera dig relevanta nyheter för dig som individ, levererar ett urval som antingen blir för rakbladsvasst smalt och effektivt, eller en träffbild som är för bred och brusig. Båda extremerna resulterar i mindre klickintresse hos läsaren. Få, om någon, har lyckats med den gyllene medelvägen – kanske den heliga Graalen.
     
  • Ointelligenta nyhetsaggregatorer, sådana som kräver ett ständigt engagemang från användaren, tenderar att servera ett för brett och splittrat utbud. Användarna tenderar att slänga in för många källor (RSS-flöden) av kan-vara-bra-att-ha-karaktär. Och det skapar brus.
     
  • Få nyhetsaggregatorer kompletterar med vännernas läsande. Nyheter utanför din intressesfär kan bli relevanta blott av det faktum att din vän tycker att det är intressant.
     
  • Nyhetsaggregatorer är idag för korkade, oinspirerande och kliniska i det de presenterar. Det är inte konstigt att det inte för med sig fler klick.

    Nyhetsaggregatorer är framtiden – något nödvändigt ont när vi övergår från att älska internets brus, till att smalna ned det till en relevant överskådlighet, utan att missa något viktigt. Den moderna människan kan inte få samtliga sina dagliga mediala näringsämnen som privatperson och yrkesmänniska genom ett par traditionella medier. Speciellt inte när medierna inte på samma sätt är mellanhand längre. Tänker mer specifikt på individer, myndigheter, organisationer och företag, som nu kan publicera sig själva online.

    Framsynta medier borde omfamna bra aggregatorer, och se dessa som en del i framtidens affär. En del medier börjar inse detta och inte bara förser aggregatorerna med säljande rubrik- och ingresspaket, utan även bild- och videobaserade teasers. Då pratar vi ökande klickrates. Längre fram kanske vi inte ens talar klickrates, utan en integrerad affär – ett äktenskap. Men jag misstänker att det blir många onödiga gräl innan det säger klick.

Navigerat & reflekterat #2

  • Vem kan man lita på? · Om mäklaren styr in dig på ett villalån i SBAB, gärna med lite lulllull och extra inredning, då kan du känna dig trygg i att rekommendationen bygger på djup kompetens och omfattande analys – inte att mäklarens firma får kickback, både direkt och i många, många år framöver – varje gång du du betalar på ditt huslån. *ironi*

  • Elak tidningsrubrik · Golvet rasade hos Viktväktarna

  • Murdoch blockerar nyhetsaggregator · Murdoch-ägda Times Online blockerar den brittiska nyhetsaggregatorn NewsNow, som kontrar med kampanjen Right2Link.

  • Berömda personer som kommer från Skövde · Fantastisk bokidé, speciellt om författaren inte är ifrån Skövde utan bara namedroppat en håla och börjat skriva. Tänk om man skulle skriva en bok om alla berömda människor från Bua – lysande!

  • Bajstorkande, utländska tjänstehjon · Är det unken människosyn eller stor beundran för hårt arbetande invandrare som Reinfeldts pressekreterare påvisar i sitt statusmeddelande på Facebook?

  • Building 3D Models on the Fly Using a Webcam · Fantastisk spännande forskning vid University of Cambridge där man genom att filma en pryl i lite olika vinklar, automatiskt kan bygga upp en 3D-modell av den.

Urspårad månstorm På spåret

Mitt gamla hjärtebarn LunarStorm var med i På spåret ikväll. De tänkte filma undertecknad vid en dator, men jag var bortrest, så de fick ta lite IT-stereotypa interiörbilder. Inte från LunarStorm dock – utan från SciPark, som jag delvis pysslar med nuförtiden. Fejk, fejk, fejk med andra ord. Å andra sidan – kodhjältar som virtuosar vid datorn – same same.

Det är dock inte första gången Lunar förekommit i frågeprogram. För några år sedan hade Jeopardy en hel frågekategori om Lunar.

>>> Spola till 27:30 minuter in i programmet