Arkiv för februari 2010
Apple hjärta den kristna högern?
23 Feb 10
Jag läste nyligen ut Chris Hedges bok Amerikanska fascister – den kristna högern på frammarsch, som handlar om en kraftigt växande rörelse i USA, byggd på bibliska värderingar som inte alltid synkar väl med västvärldens demokratisyn. Dessa synnerligen penningstarka organisationer och dess lobbyister påverkar allt mer i det amerikanska samhället, och det är inte för intet som George W. Bushs valstrategi inbegrep att han blev frälst innan han gick ut och kampanjade för presidentposten.
Några viktiga punkter för den amerikanska kristna högern:
- Ja till livet – kraftigt abortmotstånd där abortläkare ibland misshandlas och t.o.m. mördas.
- Det enda accepterade preventivmedlet är avhållsamhet.
- Kräver att Intelligent design undervisas på samma villkor som evolutionen. 40% av amerikanerna tror inte på evolutionen.
- Kvinnan ska vara underordnad mannen.
Nu kan man såklart tycka att det här händer ju i USA, det rör inte oss. Men via filmer, TV-serier och ett DDR-svenskt arv är vi svenskar bland de mest USA-influerade länderna i världen. Lägg där till helgens nyhet att Apples App Store inför nya regler och rensar bort 5000 iPhone-applikationer som mer eller mindre anspeglar på nakenhet och sex – trots att App Store har funktionalitet för ålderskontroll.
Nåväl, grabbarna kan kanske klara sig utan dessa app:ar. Fast ur ett större perspektiv blir det otäckt. Apples iPhone-värld är en relativt sluten del av internet, under ganska strikt kontroll och med många godtyckliga regler. Vad har spökat den här gången, är det den kristna högerns organisationer som varit framme och viftat med hot om skadeståndsprocesser eller medial hetsjakt – något de använt effektivt tidigare? Jag tror nämligen inte att ex-hippien Steve Jobs gått och blivit frigid på äldre dar.
Svenskar, och övriga nationaliteter, får sin iPhone-del av internet förändrad och begränsad, på grund av vad som knappt ens är allenarådande politiskt korrekt uppfattning i USA. Vad händer härnäst i äpplets diktatur?
Smaklöst av Bladet
17 Feb 10
Just nu skriver medierna att regeringen vill strypa de s.k. konstnärslönerna, där staten garanterar 18 000 kr i månaden livet ut till 157 konstnärer som antagligen betytt mycket för Sveriges kulturliv – i konstarter där man kanske inte alltid har det så fett. Jag tänker dock inte orda om ifall Clownen Manne förtjänar att försörjas av våra skattepengar.
Idag publicerade Aftonbladet artikeln Konstnärer – snart utan lön. I en ruta till höger kan man, om man betalar för deras PLUS-tjänst, få se hela listan över de 157 konstnärsavlönade. Var har Aftonbladet fått listan ifrån tro – var ligger närmast till hands? Troligtvis från Kulturnämndens webbplats:
http://www.konstnarsnamnden.se/default.aspx?id=11891
…där den färska listan, sedan två dagar tillbaka, finns komplett utan kostnad, lätt nåbar och med faktiskt bättre översikt än Aftonbladets karbonkopia.
Aftonbladet väljer alltså att ta betalt, utan att tillföra minsta mervärde, när de istället kunde länkat till listan – till själva källan – till förmån för läsaren. Hade det varit frågan om att reportrar suttit och manuellt bearbetat utskrifter från en myndighet, och sen researchat fram information om personerna och illustrerat samtliga med foto eller producerat lite pedagogisk nyhetsgrafik, så hade det varit något helt annat. Utan minsta journalistiska förädling gränsar det till skojeri – närmast ett hån mot läsarna. Är detta bara ett i raden av många kommande ”journalistiska verk” av den här typen? Kanske är det inte så konstigt ifall folk inte tycker det är värt att betala för redaktionellt nätinnehåll.
Nåväl, troligen är det väl som vanligt ett misstag i arbetet. Men det hade lätt kunnat undvikas om man hade en konsekvent länkningsfrämjande policy, istället för att dumsnålt försöka lägga en sämre andrahandsversion av internet under sitt tak.
Context is king
17 Feb 10
Hörde tidigare imorse att Sara Öhrvall, chef för Bonnier Research and Development, uttalat sin oro i Financial Times kring att Ipad och iTunes Store antagligen kommer innebära förminskat ägande av mediekonsumenten. När jag klickar på artikellänken möttes jag av spärrvakten till höger —>
Financial Times kräver alltså att jag registrerar mig för att få läsa den här artikeln, trots att jag bara springer på FT-artiklar nån gång ibland, och av detta skäl inte har något intresse att inleda ett äktenskap med tidningen, ergo ingå i det stall av demokrafiskt profilerade ögonpar som de kan erbjuda sina företagskunder, till min tids, min mejllådas och mitt mobilsvars stora förskräckelse misstänker jag.
Ur Financial Times-artikeln:
The question haunting publishers is whether they will suffer the same fate as the music industry, which was hit by Apple’s 2003 deal to unbundle the album format by offering downloads of individual songs via iTunes.
För några år sedan förutspådde jag att tidningsbranschen skulle följa en liknande utveckling som skivbolagens; att gå från att sälja album till att sälja låtar styckevis, distribuerade av nya aktörer som alltmer sitter i förarsätet. Man hamnar alltså längre ned i näringskedjan och får mindre kontroll över kundrelationen. Jag skrev återigen om detta i blogginlägget Några mediala kverulationer förra månaden.
Sara Öhrvall i Financial Times-artikeln, angående att medierna troligen inte kommer att få någon demografisk information kring de som köper tidningsinnehåll i iTunes Store:
- We have for many years relied on subscriptions to be able to communicate with our readers. It is absolutely crucial to keep the data. That’s something that our advertisers need. It is something that we need.
I tider när medieföretagen alltmer förlorar sin roll som mellanhand och agendasättare, när privatpersoner, politiker, företag och organisationer direktkommunicerar med internet som distributionskanal, då förlorar man också läsarens trohet och därigenom mycket av det värde man utlovar till annonsörerna. Man slutar äga kunden, därför kan man inte längre erbjuda företagskunderna en ”riktig relation” till mediekonsumenterna.
Självklart kan man förstå att medierna kämpar för att slippa bli blott produktionsenheter av styckeprodukter långt ner i näringskedjan. Men jag tror inte situationen medger att medierna kan fortsätta göra allt på en gång. Antingen erbjuder man en spännande, rolig och intressant miljö (context) där olika sorters innehåll, från olika typer av producenter, kan frodas och blomma, eller så är man en massa produktionsenheter av enskilda stycken redaktionellt innehåll. Det är nog dags att välja vilket ben man vill stå på, men tyvärr finns det nog en stark hantverkstradition som sätter käppar i hjulet.
Eller som jag brukar säga: - ”Context is king”. Det är där det stora värdet kommer finnas i framtiden. LunarStorm var först med att bevisa detta, och imponerande aktörer såsom Facebook, Google och i sinom tid även Newsbrook tar förtjänstfullt över stafettpinnen. Tiotusenkronorsfrågan som då naturligt följer; varför skulle inte ett medieföretag kunna vara något av de nyss nämnda?
Tillbakablick i lokaltidningen
13 Feb 10
Lördagens Hallands Nyheter (HN) toppar med en intervju med mig kring åren med Stajl Plejs, LunarStorm och själva företaget LunarWorks AB (sedermera namnbytt till Wyatt), som jag lämnade för 3,5 år sedan.
Tyvärr tillhör HN trist nog den kategori landsortspress som snålar med sitt innehåll på nätet, så artiklarna finns tyvärr inte läsbara online. Men utan att våldföra mig på upphovsrätten kan jag i alla fall bjuda på mina pratminus:
-
- Den revolution som min generation ser i Facebook och Twitter idag hände redan för tio år sedan (red anm: för ungdomarna).
-
Resan från nördiga BBS:er till det första nätbaserade sociala nätverket för den stora massan:
- Det var ganska höga trösklar för vanligt folk att ta sig in. Jag tänkte att man skulle kunna bredda det målgruppsmässigt, ta bort alla datoruttryck och allt som gjorde det krångligt. -
Stajl Plejs (LunarStorms föregångare) initiala målgrupp:
- Att ha en sajt -96 med könsfördelningen 50/50 var ganska ovanligt. -
Att Stajl Plejs led av oerhört långa svarstider:
- Det skulle ingen ha accepterat i dag. Men att de var beredda att vänta visade också att det fanns något viktigt därinne, som var unikt och inte gick att hitta någon annanstans. -
Vägskäl – lägga ned eller kommersialisera:
- Jag behövde fler servrar och hjälp med att förverkliga idéerna. 1999 kom jag till ett vägskäl. Skulle jag lägga ner eller göra om Stajl Plejs till ett företag. Jag bad min arbetsgivare att vi skulle skita (sic!) i allt annat och bara satsa på Stajl Plejs. -
Millennieskiftets nyårsnatts övergång från Stajl Plejs till LunarStorm:
- Jag satt där själv och tryckte på knappen klockan tolv. Det är mitt livs tråkigaste och samtidigt roligaste nyårsafton. -
Kritiskt läge:
- Vi kom till ett läge hösten 2002 när pengarna tog slut. Vi hade fortfarande inte övertygat reklambranschen om vår förträfflighet och vågade inte heller lansera en betaltjänst. Det var bara frågan om en vecka innan bolaget skulle göra konkurs.
- Det visade sig att vi hade haft helt fel i vår analys och efter två veckor hade vi 100.000 månadsprenumeranter. Vi var lönsamma, och till slut lossnade även annonsförsäljningen. -
LunarStorms personal efteråt:
- I princip varenda en har fått bra karriärer sedan dess. LunarStorm har varit en bra fjäder i hatten.
Cellen Ellen
9 Feb 10
Härommånaden gick Anna och pudrade näsan och ut kom hon med den här Konsumfärgade pinnen. Pinnen menar att storken kommer med ett litet syskon till Tim i augusti.
Även om vi inte vet om det är en don eller donna, jobbar vi tillsvidare med arbetsnamnet ”Cellen Ellen”. Och det verkar vara en stor cell med tanke på Annas synnerligen kompetenta plutmage. ;)
