Politik
Apple hjärta den kristna högern?
23 Feb 10
Jag läste nyligen ut Chris Hedges bok Amerikanska fascister – den kristna högern på frammarsch, som handlar om en kraftigt växande rörelse i USA, byggd på bibliska värderingar som inte alltid synkar väl med västvärldens demokratisyn. Dessa synnerligen penningstarka organisationer och dess lobbyister påverkar allt mer i det amerikanska samhället, och det är inte för intet som George W. Bushs valstrategi inbegrep att han blev frälst innan han gick ut och kampanjade för presidentposten.
Några viktiga punkter för den amerikanska kristna högern:
- Ja till livet – kraftigt abortmotstånd där abortläkare ibland misshandlas och t.o.m. mördas.
- Det enda accepterade preventivmedlet är avhållsamhet.
- Kräver att Intelligent design undervisas på samma villkor som evolutionen. 40% av amerikanerna tror inte på evolutionen.
- Kvinnan ska vara underordnad mannen.
Nu kan man såklart tycka att det här händer ju i USA, det rör inte oss. Men via filmer, TV-serier och ett DDR-svenskt arv är vi svenskar bland de mest USA-influerade länderna i världen. Lägg där till helgens nyhet att Apples App Store inför nya regler och rensar bort 5000 iPhone-applikationer som mer eller mindre anspeglar på nakenhet och sex – trots att App Store har funktionalitet för ålderskontroll.
Nåväl, grabbarna kan kanske klara sig utan dessa app:ar. Fast ur ett större perspektiv blir det otäckt. Apples iPhone-värld är en relativt sluten del av internet, under ganska strikt kontroll och med många godtyckliga regler. Vad har spökat den här gången, är det den kristna högerns organisationer som varit framme och viftat med hot om skadeståndsprocesser eller medial hetsjakt – något de använt effektivt tidigare? Jag tror nämligen inte att ex-hippien Steve Jobs gått och blivit frigid på äldre dar.
Svenskar, och övriga nationaliteter, får sin iPhone-del av internet förändrad och begränsad, på grund av vad som knappt ens är allenarådande politiskt korrekt uppfattning i USA. Vad händer härnäst i äpplets diktatur?
Musiken har tystnat
25 Jun 09
Idag tillkännagavs domen i Ephone-målet, som skapar prejudikatet att innehållsbolagens organisationer har rätt att begära ut kundinformation från internetleverantörerna, för att varna, därefter överdrivet debitera piratnedladdande människor. Det är oschysst att njuta av betalinnehåll utan att betala för sig. Tyvärr är det hundrafallt taskigare att undergräva en hel nations grundläggande behov av integritet.
Jag tillhör nog den mikroskopiskt lilla skara amatörmusiker som inte lyssnar så värst mycket på musik, så skivbolagen går nog inte miste om så mycket i mitt fall. Men från och med idag slutar jag köpa musik från något bolag som företräds av de stora branschorganen. Jag klarar mig bra med de skivor jag har och är nöjd med det skval jag får från radion.
Hejdå Universal, Sony Music, EMI, Warner och alla förlag. Jag önskar er all lycka framöver – och som ett tecken på tacksamhet; här får ni en spade till så går ert gravgrävande ännu kvickare.
Att elda för kråkorna
6 Maj 09
Såg precis att Jenefeldt bloggat om att Malmö stad imorgon slår upp portarna för ett 1,1 miljoner kronor dyrt virtuellt Malmö i 3D-världen Second Life.
2007 öppnade Sverige en virtuell ambassad. Då hade 3D-världen blott 2 miljoner användare från hela världen – alltså ingen förnuftig investering ur tillgänglighetshänsyn. Men PR-effekten blev gigantisk och det får motivera kostnaden. I Malmö-fallet finns det knappast kvar någon positiv PR-potential, mer än möjligtvis truckloads av kritik.
Men det kanske finns ett stort underlag av svenskar eller Malmö-intresserade människor på Second Life – som kan använda Malmös virtuella servicetjänster. Förra året hade Second Life antagligen runt 11 miljoner registrerade medlemskonton. Linden Labs, som driver tjänsten, är mycket förtegna om medlemssiffrorna. Frågan är hur många av dessa som är övergivna konton. En vild gissning är att ynka 10-20% är aktiva användare, speciellt då det varit knäpptyst om tjänsten i ett års tid – ingen massiv påfyllning av nya medlemmar, och förmodligen stort tapp av alla som bara gick in och provade en gång (mig inkluderat).
Låt oss vara generösa och spekulera i att att Second Life har åtminstone 3 miljoner aktiva användare kvar – världen över. Hur många av dessa är Malmö-bor, svenskar, eller andra nationaliteter som kan tänkas springa på Malmös virtuella service i den ogreppbart stora och röriga 3D-värld Second Life är? Jag tror att det kommer vara försvinnande få människor som kommer komma i kontakt med eller använda Malmös virtuella service. Så pass få att varje person kommer att ha kostat tusenlappar. Är inte det att elda för kråkorna, när man för betydligt mindre summor kan flytta in på en kombination av nätställen där stora volymer relevanta målgrupper faktiskt finns, ex. Facebook, Bilddagboken, Twitter etc. Och dessutom ha fingret på pulsen så att man hakar på dit större folkmassor flyttar efterhand. Gör er tillgängliga där folk redan befinner sig på nätet, tvinga dem inte att uppsöka den plattform som ni råkar ha valt för länge sedan. Det är lite för mycket mössan-i-handen över det.
Jag beundrar myndigheters och makthavares ambitioner att på olika sätt börja verka i den nya världen och på så sätt komma närmare medborgarna, men att kasta EU-pengar på sån här folktom skit gör mig mest förbannad.
7 juni 2009
27 Apr 09
Piratpartiet
7 juni går jag och lägger min röst i valet till EU-parlamentet. Jag kommer rösta på Piratpartiet. Inte för att jag fildelar olagligt material, eller ens tycker det är så värst okej, utan för att det är den enda representation som kan tänkas finnas för oss internetmedborgare som hellre formar morgondagen än till stor demokratisk kostnad lappar på de krackelerande historieböckerna. Jag vet, får vi in en stackars ledamot i EU-parlamentet så lär det inte påverka nåt direkt. Men det upphöjer och ger frågan ett mandat i medierna. Internetfrågorna blir något att ta hänsyn till.
Telekomgubbar vs. nätsnubbar vs. bankherrar
19 Nov 08
För ett par månader sedan fick jag via en mailinglista reda på att en listdeltagare som, tillsammans med några grannar och föräldrar, blivit av med flera tusen kronor. Vad de har gemensamt är att de är Handelsbanken-kunder. En stund senare kunde man i en av våra mest obskyra skvallerblaskor läsa att det var ett rikstäckande problem på grund av en knasig ”datakörning” som felaktigt debiterat kunder mer än 3000 kronor. Detta innebär att många Handelsbankskunder den kvällen fick fira en fattig fredag, något som sätter uttrycket ”Thank God It´s Friday” i ett helt annat sken. Enstaka misstag, mnjae…
Under de senaste tio åren har jag kommit i nära kontakt med två fullständigt olika kulturer, internet- respektive telekomindustrin. Telekom-människorna har en stark tradition av hundraprocentig tillgänglighet eftersom samhället slutar att fungera om inte telefonerna ringer upp som de ska. Jag kan verkligen inte komma på ett enda tillfälle då mina fasta telefoni inte fungerat. Detta har gjort att mitt samarbete med telekombranschen stundtals blivit jobbigt, eftersom de är så förbaskat strikta och pedantiska.
Inom internetbranschen har jag fått helt andra kvalitetssignaler, där känslan är betydligt mer ”shit happens”. Det kunde i alla fall vara förståerligt eftersom nätet och dess tjänster varit i ständig uppbyggnadsfas, och sällan livskritiskt för någon. Men idag är internet just livskritiskt, men den slarviga attityden fortsätter råda. Jag är ganska van vid att nätet ibland går ned – och inte sällan på fredagskvällar, för att sen återuppstå måndag morgon – utan en enda själ som svarar i supporten. Okej, nu bor jag på en mindre ort, där den stora nätleverantören är det kommunala elbolaget. Men ändå…
Är det några farbröder man associerar med ännu större noggrannhet än telekomherrar, ja då är det bankernas medarbetare. Internetifierandet av bankernas datorsystem, generationsskiftet från de gamla tråkiga rävarna i bankernas datorhallar till yngre häftigare nätkillar, i kombination med bankvärldens tioåriga resa från ”stabil, pålitlig myndighet” till kortsiktig lycksökare som inte är rådgivare utan courtagehetsare, så tror jag detta inte enbart är en övergångsfas. Det är ungefär som kontokortsbedrägerierna; man räknar kallt med ett visst svinn, och att kunderna får stå ut med att någon gång bli strandsatta utan deg på någon charterort och ibland bli misstänktliggjorda för bedrägeri.
Min tes är alltså att internetkulturens personal har ett betydligt sämre tillgänglighetstänkande än de gamla telekommänniskorna. Visst kan man spekulera i att detta främst är ett övergångsproblem, men det vete sjutton. Vi bör vänja oss vid att även bankerna slarvar med dina pengar. Det är av detta, och av många andra skäl, dags att sluta ta av sig mössan när man går in på banken.
Creeper – för dig som kanske ändå inte är så paranoid ändå
1 Jul 08
Är du motståndare till FRA-lagen och ogillar att myndigheter hänger på din sajt eller blogg? Du kan i alla fall kolla om det sker. Med det inte helt nya, men åter aktuella svenska verktyget Creeper kan du enkelt se vilka sajter myndigheter hänger på. Vill du själv vara en av de sajter som spårar myndighetsbesök så kan du enkelt stoppa in en kod på din hemsida.
Självklart visar listorna främst okynnestrafik, d.v.s myndighetsanställda som slösurfar på arbetstid. Men har du tur så hittar du en och annan FRA- eller MUST-surfare på din sajt – som kanske inte slarvar omkring på nätet utan mål.
