Det har väl undgått få att en hel generation ungdomar växt upp med gratis musik och film, och att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att fostra om dessa till svunna tiders affärsmodeller. Jag tror dock inte att det stannar vid dessa branscher. Nästa bransch upp för rakning blir antagligen mediebranschen, i synnerhet tidningsbranschen. Även här har en hel generation vant sig vid kostnadsfritt digitalt redaktionellt innehåll, alltmedan halvslöa och bekväma publicister spenderat ett decennium med att fundera på vilken roll internet ska spela i deras affärspjäs.

Efter många misslyckade försök att ta betalt för sitt digitala innehåll, runtikring millennieskiftet, är det då dags igen. Fler och fler tidningssajter testar att låsa in mer och mer av sitt innehåll bakom prenumerationstjänster. 20-50 månatliga kronor för att låsa upp extra intressant redaktionellt innehåll från en specifik titel skulle kunna ses som ett fynd. Men detta sker tyvärr samtidigt som mediekonsumerandet förändrats ordentligt, från att vara en tidning trogen, till att man zappar otroget mellan mediesajter, och samtidigt baserar mer och mer av konsumerandet på direktlänkar till svensk- och engelskspråkiga stories som vänner eller förmedlarsajter tipsar om.

Dessa mångårigt uppbyggda vanor krockar med mediernas betaltjänster. Det blir praktiskt krångligt att hantera användarnamn, lösenord och betalningar för de kanske 10 mediesajter man ofta konsumerar innehåll från. Dessutom kommer en viss typ av annonsfinansierad trafik att minska, nämligen den där stora stories skickas vidare till vänner eller förmedlas via nyhetstipsarsajter. Ingen kommer vilja skicka vidare länkar till låsta nyheter.

Precis som elströmmens elektroner alltid väljer den lättaste vägen, kommer den bekväma läsarströmmen att flöda vid sidan om tidningarnas höga tullportar, och här är en liten vagt rumsren idé jag kom på i bilen från Landvetter till Varberg häromdagen:

De programmeringskunniga och yttrandefrihetsivrande personer som skapade fildelningsverktygen kanske får för sig att kika närmare på allt det innehåll som låses in mer och mer bakom tidningssajternas betongväggar, och som gör det svårare att fritt tipsa om och diskutera kring sådant som händer i världen. Låt säga att en löst sammansluten grupp anonyma [FreeReader - ett tankebarn] utvecklare tar fram det lilla kostnadsfria och open source-utvecklade plugin:et FreeReader till webbläsarna. FreeReader är kopplat till ett eget peer-2-peer-nätverk bestående av andra användare som har samma plugin installerat. Så fort användaren klickar på en låst nyhet på exempelvis Aftonbladets löpsedel, så går FreeReader ut på nätverket för att hämta hem den låsta nyheten och visa den för användaren, precis som om den aldrig varit låst. Utav hundratusentals FreeReader-användare räcker det med att en enda råkar betala för Aftonbladets betalinnehåll, och denne föder då automatisk resten av nätverket.

Open source-rörelsen kring FreeReader kan löpande ta fram nya tillägg som gör att FreeReader kan tolka och behandla fler och fler betalmedier, allteftersom fler och fler tidningsföretag får den lysande idén att börja ta betalt för sitt digitala innehåll.

Men, är detta lagligt? Mnjae, troligtvis inte. Men eftersom det inte finns någon central juridisk person eller några centralt placerade individer kopplade till FreeReader, så blir det svårt att driva en rättsprocess mot ”serverägaren”. Det finns däremot hundratusentals, ptja, kanske mångmiljoner läsare som begår ”mikrobrott”. Dessa varje individs mikrobrott är av sådan obetydligt och svårbevisad art att de i praktiken aldrig kommer lagföras. Då återstår avskräckande civilrättsliga mål à la Antipiratbyrån, men rent PR-mässigt är det betydligt svårare att angripa individer som i demokratins och den fria diskussionens tecken vill att redaktionellt innehåll flödar fritt, jämfört med att fultanka hem Britney Spears senaste tuggummi-pop. Jag misstänker även att detta kommer orsaka högljudda diskussioner på redaktionerna, så medieägarna kommer inte kunna ”release the hounds” på folket som de vill.

Vad jag vet så finns inte FreeReader idag. Men fler och fler tidningssajter låser in sitt innehåll, så rätt som det är finns det en FreeReader hos miljoner fullt normalt lata internetmedborgare världen över. Naturligtvis kommer tidningssajterna att upplåta redaktionellt utrymme för att försöka övertyga läsarna om det rätta med att betala för redaktionellt innehåll, men det kommer inte vinna över det jobbiga, krångliga och opraktiska i att ha en massa betalkonton samt att man tvingas förändra de mångåriga vanorna i att fritt tipsa om eller ta del av redaktionellt innehåll.

Observera att jag inte tar upp priset. Jag tror inte att folk har något emot att det kostar en liten slant att få tillgång till redaktionellt innehåll. Snarare är det så att folk har blivit så vana vid att allt är tillgängligt ett klick bort, utan att behöva hålla redan på en massa användarkonton, krångliga betalsätt etc. En lösning skulle kunna vara ett världsomspännande och universiellt ”åkpass” som du betalar månatligen och sedan kan konsumera all världens betalnyheter. Men att få alla tidningsföretag att, i den värsta konkurrenssituationen på 50 år, samsas kring en gemensam valuta – that will never happen. De naiva och numera djupt begravda initiativen Tric och SpaceCoin kan vittna om detta.

Så mitt råd till medieägarna är att sluta dumgirigt sukta efter läsarpengar. Låt ert innehåll flöda fritt, så att det kan fylla sin funktion i ett diskussionssuget demokratiskt samhälle, och finansiera härligheten med annonser istället. Och då inte den sorts blinkande julgran à la 90-tal som mediesajterna idag lyckas åstadkomma, och som ger usel valuta för annonsköparnas pengar och irriterar läsarna.
Gör som New York Times, inse fakta. Vivian Schiller i NY Times ledning säger idag, vilket antagligen chockar medieägare världen över:
´We now believe by opening up all our content and unleashing what will be millions and millions of new documents, combined with phenomenal growth, that that will create a revenue stream that will more than exceed the subscription revenue.´