Inlägg taggade Framtidens media
Context is king
17 Feb 10
Hörde tidigare imorse att Sara Öhrvall, chef för Bonnier Research and Development, uttalat sin oro i Financial Times kring att Ipad och iTunes Store antagligen kommer innebära förminskat ägande av mediekonsumenten. När jag klickar på artikellänken möttes jag av spärrvakten till höger —>
Financial Times kräver alltså att jag registrerar mig för att få läsa den här artikeln, trots att jag bara springer på FT-artiklar nån gång ibland, och av detta skäl inte har något intresse att inleda ett äktenskap med tidningen, ergo ingå i det stall av demokrafiskt profilerade ögonpar som de kan erbjuda sina företagskunder, till min tids, min mejllådas och mitt mobilsvars stora förskräckelse misstänker jag.
Ur Financial Times-artikeln:
The question haunting publishers is whether they will suffer the same fate as the music industry, which was hit by Apple’s 2003 deal to unbundle the album format by offering downloads of individual songs via iTunes.
För några år sedan förutspådde jag att tidningsbranschen skulle följa en liknande utveckling som skivbolagens; att gå från att sälja album till att sälja låtar styckevis, distribuerade av nya aktörer som alltmer sitter i förarsätet. Man hamnar alltså längre ned i näringskedjan och får mindre kontroll över kundrelationen. Jag skrev återigen om detta i blogginlägget Några mediala kverulationer förra månaden.
Sara Öhrvall i Financial Times-artikeln, angående att medierna troligen inte kommer att få någon demografisk information kring de som köper tidningsinnehåll i iTunes Store:
- We have for many years relied on subscriptions to be able to communicate with our readers. It is absolutely crucial to keep the data. That’s something that our advertisers need. It is something that we need.
I tider när medieföretagen alltmer förlorar sin roll som mellanhand och agendasättare, när privatpersoner, politiker, företag och organisationer direktkommunicerar med internet som distributionskanal, då förlorar man också läsarens trohet och därigenom mycket av det värde man utlovar till annonsörerna. Man slutar äga kunden, därför kan man inte längre erbjuda företagskunderna en ”riktig relation” till mediekonsumenterna.
Självklart kan man förstå att medierna kämpar för att slippa bli blott produktionsenheter av styckeprodukter långt ner i näringskedjan. Men jag tror inte situationen medger att medierna kan fortsätta göra allt på en gång. Antingen erbjuder man en spännande, rolig och intressant miljö (context) där olika sorters innehåll, från olika typer av producenter, kan frodas och blomma, eller så är man en massa produktionsenheter av enskilda stycken redaktionellt innehåll. Det är nog dags att välja vilket ben man vill stå på, men tyvärr finns det nog en stark hantverkstradition som sätter käppar i hjulet.
Eller som jag brukar säga: - ”Context is king”. Det är där det stora värdet kommer finnas i framtiden. LunarStorm var först med att bevisa detta, och imponerande aktörer såsom Facebook, Google och i sinom tid även Newsbrook tar förtjänstfullt över stafettpinnen. Tiotusenkronorsfrågan som då naturligt följer; varför skulle inte ett medieföretag kunna vara något av de nyss nämnda?
Kommer det säga klick?
20 Jan 10
Undersökningsföretaget Outsell publicerar den tredje årliga undersökningen kring hur 2787 amerikaner beter sig gällande sin nyhetskonsumtion. Outsell-analytikern Ken Doctor säger: ”A full 44 percent of visitors to Google News scan headlines without accessing newspapers’ individual sites.”Jag förmodar att uttalandet syftar på att 44% av besöken inte genererar något klick, och inte att Google News har en massa användare som aldrig klickat på en nyhet, vilket förefaller orimligt.
Kort och gott; en nyhetsaggregator är en informationsmäklartjänst som hjälper folk att hitta rätt sorts nyheter att läsa – ur en brusig djungel av hundratusentals källor. Vill du läsa nyheten får du klicka på rubriken, för att transporteras till mediets sajt, där artikeln finns att beskåda i sin helhet. En nyhetsaggregator driver alltså trafik till de traditionella mediernas sajter, så att deras mängd ögonpar ökar och de kan tjäna pengar på annonsintäkter m.m.
Men om då 44% av besöken inte genererar klick – ligger det då något i mediernas farhågor kring nyhetsaggregering? Nej, och detta av flera skäl.
- Ett besök på en mediesajts förstasida genererar inte alltid ett klick.
- De senaste 15 årens ekonomiska bantning av redaktionella resurser har gjort att mediernas produkter är fullt av ganska ytligt och icke-unikt innehåll. Rewrites och snabbt ihopslarvade alster utan djup och analys, gör att läsaren tänker sig för en extra gång innan denne belönar med ett klick. Mediekonsumenter är helt enkelt mer kräsna och medvetna idag.
- Många nyhetsaggregatorer erbjuder en trist, klinisk miljö, som inte inspirerar till läsande. Typografi, form och paketering påminner mer om databasdumpar än tidningar. Effekten blir mekaniskt exkluderande istället för inspirerande inkluderande – till läsarens nackdel.
- Många ”intelligenta” nyhetsaggregatorer, som försöker servera dig relevanta nyheter för dig som individ, levererar ett urval som antingen blir för rakbladsvasst smalt och effektivt, eller en träffbild som är för bred och brusig. Båda extremerna resulterar i mindre klickintresse hos läsaren. Få, om någon, har lyckats med den gyllene medelvägen – kanske den heliga Graalen.
- Ointelligenta nyhetsaggregatorer, sådana som kräver ett ständigt engagemang från användaren, tenderar att servera ett för brett och splittrat utbud. Användarna tenderar att slänga in för många källor (RSS-flöden) av kan-vara-bra-att-ha-karaktär. Och det skapar brus.
- Få nyhetsaggregatorer kompletterar med vännernas läsande. Nyheter utanför din intressesfär kan bli relevanta blott av det faktum att din vän tycker att det är intressant.
Nyhetsaggregatorer är idag för korkade, oinspirerande och kliniska i det de presenterar. Det är inte konstigt att det inte för med sig fler klick.
Nyhetsaggregatorer är framtiden – något nödvändigt ont när vi övergår från att älska internets brus, till att smalna ned det till en relevant överskådlighet, utan att missa något viktigt. Den moderna människan kan inte få samtliga sina dagliga mediala näringsämnen som privatperson och yrkesmänniska genom ett par traditionella medier. Speciellt inte när medierna inte på samma sätt är mellanhand längre. Tänker mer specifikt på individer, myndigheter, organisationer och företag, som nu kan publicera sig själva online.
Framsynta medier borde omfamna bra aggregatorer, och se dessa som en del i framtidens affär. En del medier börjar inse detta och inte bara förser aggregatorerna med säljande rubrik- och ingresspaket, utan även bild- och videobaserade teasers. Då pratar vi ökande klickrates. Längre fram kanske vi inte ens talar klickrates, utan en integrerad affär – ett äktenskap. Men jag misstänker att det blir många onödiga gräl innan det säger klick.
