Undersökningsföretaget Outsell publicerar den tredje årliga undersökningen kring hur 2787 amerikaner beter sig gällande sin nyhetskonsumtion. Outsell-analytikern Ken Doctor säger: ”A full 44 percent of visitors to Google News scan headlines without accessing newspapers’ individual sites.”Jag förmodar att uttalandet syftar på att 44% av besöken inte genererar något klick, och inte att Google News har en massa användare som aldrig klickat på en nyhet, vilket förefaller orimligt.

Kort och gott; en nyhetsaggregator är en informationsmäklartjänst som hjälper folk att hitta rätt sorts nyheter att läsa – ur en brusig djungel av hundratusentals källor. Vill du läsa nyheten får du klicka på rubriken, för att transporteras till mediets sajt, där artikeln finns att beskåda i sin helhet. En nyhetsaggregator driver alltså trafik till de traditionella mediernas sajter, så att deras mängd ögonpar ökar och de kan tjäna pengar på annonsintäkter m.m.

Men om då 44% av besöken inte genererar klick – ligger det då något i mediernas farhågor kring nyhetsaggregering? Nej, och detta av flera skäl.

  • Ett besök på en mediesajts förstasida genererar inte alltid ett klick.
     
  • De senaste 15 årens ekonomiska bantning av redaktionella resurser har gjort att mediernas produkter är fullt av ganska ytligt och icke-unikt innehåll. Rewrites och snabbt ihopslarvade alster utan djup och analys, gör att läsaren tänker sig för en extra gång innan denne belönar med ett klick. Mediekonsumenter är helt enkelt mer kräsna och medvetna idag.
     
  • Många nyhetsaggregatorer erbjuder en trist, klinisk miljö, som inte inspirerar till läsande. Typografi, form och paketering påminner mer om databasdumpar än tidningar. Effekten blir mekaniskt exkluderande istället för inspirerande inkluderande – till läsarens nackdel.
     
  • Många ”intelligenta” nyhetsaggregatorer, som försöker servera dig relevanta nyheter för dig som individ, levererar ett urval som antingen blir för rakbladsvasst smalt och effektivt, eller en träffbild som är för bred och brusig. Båda extremerna resulterar i mindre klickintresse hos läsaren. Få, om någon, har lyckats med den gyllene medelvägen – kanske den heliga Graalen.
     
  • Ointelligenta nyhetsaggregatorer, sådana som kräver ett ständigt engagemang från användaren, tenderar att servera ett för brett och splittrat utbud. Användarna tenderar att slänga in för många källor (RSS-flöden) av kan-vara-bra-att-ha-karaktär. Och det skapar brus.
     
  • Få nyhetsaggregatorer kompletterar med vännernas läsande. Nyheter utanför din intressesfär kan bli relevanta blott av det faktum att din vän tycker att det är intressant.
     

    • Nyhetsaggregatorer är idag för korkade, oinspirerande och kliniska i det de presenterar. Det är inte konstigt att det inte för med sig fler klick.

    Nyhetsaggregatorer är framtiden – något nödvändigt ont när vi övergår från att älska internets brus, till att smalna ned det till en relevant överskådlighet, utan att missa något viktigt. Den moderna människan kan inte få samtliga sina dagliga mediala näringsämnen som privatperson och yrkesmänniska genom ett par traditionella medier. Speciellt inte när medierna inte på samma sätt är mellanhand längre. Tänker mer specifikt på individer, myndigheter, organisationer och företag, som nu kan publicera sig själva online.

    Framsynta medier borde omfamna bra aggregatorer, och se dessa som en del i framtidens affär. En del medier börjar inse detta och inte bara förser aggregatorerna med säljande rubrik- och ingresspaket, utan även bild- och videobaserade teasers. Då pratar vi ökande klickrates. Längre fram kanske vi inte ens talar klickrates, utan en integrerad affär – ett äktenskap. Men jag misstänker att det blir många onödiga gräl innan det säger klick.